Denna debattartikel har publicerats i Södermanlands Nyheter:
Pandemin har legat som en våt filt över föreningslivet. Regionens 28 bygdegårdar har varit stängda under nästan två år. Det betyder att intäkterna för uthyrning och arrangemang har uteblivit. Samtidigt består många av de fasta utgifterna och därtill kommer en skenande elkostnad.
Inga inkomster men de fasta utgifterna består
Kommunerna fokuserar sin verksamhet och utbud där det finns flest medborgare. Det betyder att orterna som ligger utanför stadskärnan får klara sig alltmer själva. Ska det hända saker förväntas bygden själva driva detta. Och det är därför som bygdegårdarna, som ofta ligger på landsbygden, är extra viktiga.
Ideella eldsjälar tagit över allt mer av det som kommunerna tidigare erbjudit. Framför allt handlar det om att upprätthålla social samvaro, föreningsliv och delaktighet. Ur ett samhällsperspektiv handlar det om att bidra till den demokratiska utvecklingen.
Kommunerna har nytta av bygdegårdarna
Bygdegårdens verksamhet är något som kommunen kan och bör dra nytta av. En bra samverkan ger ökar livskvalitet och är ytterligare ett argument för att få fler att flytta till mindre orter.
Nu är det hög tid att kommunerna vaknar och mycket konkret bidrar till den levande landsbygden. Det är en sak att skapa turistattraktioner och rekreation för stressade storstadsbor. Det är en annan sak att utveckla bygden för de som bor och verkar där.
En levande landsbygd kräver aktiva kommuner
Kommunerna kan tilldela bygdegårdarna allmänna bidrag, förlustbidrag eller engångsbidrag för till exempel höjda elpriser. Det kan också handla om att lägga verksamhet och möten i lokalerna. Jag och regionens alla bygdegårdar ser gärna att respektive kommun knyter olika typer av krisförberedande arbete till bygdegårdarna, använder lokalerna för vaccinationer etc. Det minsta varje kommun bör göra är att ta kontakt och visa att kommunens styrande bryr sig och menar allvar med vackra ord om en levande landsbygd.
Ulla Johanson
Ordförande Södermanlands bygdegårdsdistrikt
