Med 100 personer i lokalen startade Södermanlands Bygdegårdsdistrikt och Södermanlands Hembygdsförbund sina stämmor i Katrineholm. Inledningen var gemensam innan var och en gick till sin stämma.
I fåtöljen på scenen satt Leif Jakobsson, känd profil i hembygdssammanhang, och intervjuade Bygdegårdsdistriktets ordförande Ulla Johanson och Hembygdsförbundets konsulent Jennie Fornedal. Den där
Sörmlandsmodellen, vad är det egentligen?
– Vi är två organisationer som hittat ett sätt att samarbeta och på så sätt kan vi göra mer än vad vi kan göra var och en för sig, sa Jennie.
– Fast egentligen är det inte organisationer som samarbetar, utan människor så allt bygger på att vi gillar varandra, sa Ulla.
Skillnaden bygdegårdsförening och hembygdsförening
Allt startade med att många inte visste skillnaden mellan en bygdegårdsförening och en hembygdsförening. Många är dessutom aktiva i bägge.
– Då kunde vi lika gärna jobba ihop men vi har såklart kvar våra olika uppdrag, säger Jennie.
– Bygdegårdsföreningar äger och förvaltar alltid ett hus med lokaler som föreningen hyr ut. Hembygdsföreningar jobbar med att bevara vår lokala historia, fyller Ulla i.
Kraften i att vara många
Det finns en kraft i att vara många och att kunna växeldra olika aktiviteter. Utbildningar och kurser är till exempel jättebra att ha ihop, för det är ingen skillnad vad en kassör eller en valberedare har för uppgifter oavsett organisation.
Bakelsens betydelse för hembygden
Sedan äntrade Härads Hembygdsförening scenen och berättade att de dubblerat sitt medlemsantal genom att samverka med Härads Bygdegårdsförening. Vilans Bygdegårdsförening berättade hur de utvecklar och skapar ny verksamhet och Tystberga Hembygdsförening berättade stolt om Tystbergabakelsens betydelse för bygden.
Alla väldigt bra exempel på framgångsrikt arbete, en gnutta mod och därtill en dos envishet. Och allt inramat av viljan att samarbete och utvecklas tillsammans för att skapa ett stabilare föreningsliv och ett ökat utbud aktiviteter.
Foto: Göran Dahlberg
Text: Peter Sandberg
